En bra dag gillar jag WHO's definition av hälsa som "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av skada eller sjukdom".
Dessa stunder brukar vara mitt i extrema edorfinrus efter avklarade tentor, lyckade pass eller tidiga morgonlöpningar i bitande iskyla. Alltså inte särskilt beständiga tillfällen.
För med den definitionen tror jag inte särskilt många skulle kunna kalla sig själva hälsosamma.
Då gillar jag mer Antonowsky och KASAM-tanken med att
hälsa eller sjukdom inte är någonting beständigt, utan att varje människa, under olika skeenden av sina liv kommer att befinna sig någonstans på en linje mellan "sjuk" och "frisk".
För att vi under vissa situationer bara vill bli kvitt vår förkylning eller skaffa ett jobb - medan andra stunder kan ha mer ytliga eller enkelspåriga önskningar
Ibland tänker jag att
måttlighet är hälsa. Att allting blir ett gift i för stora mängder. Det ligger säkert någonting i det - men å andra sidan kommer jag alltid att välja endorfiner framför konstgjorda opiater och tycka att det är bra. För att det är kroppseget, för att det är den naturliga belöningen. För att jag likt Pavlovs hundar tycker bättre om positiv förstärkning än negativ bestraffning.
Och för att måttlighet är tråkigt. Jag gillar människor som gör saker ordentligt. Som brinner, osar och nördar ner.
Allt fler saker har med tiden kommit in under mitt hälsobegrepp. Det handlar inte längre bara om det som skrivs i de (fruktansvärt dåliga kunskapscheckade) hälsobilagorna. Varför finns det en bilaga som heter "kropp och hälsa", en som handlar om resor och nöjen, och en som innehåller mat och vin?
Allt det är hälsa!
Men om jag ska snäva in det till mina värden, till sådant som jag vill lägga in till mitt liv, så handlar det om att
leva som man lär.
Det är min fasta övertygelse att vi har fått en kropp för att vi ska ta hand om den. Det kommer ingen ny i halvtid med nya delar och uppfinningar. Vi kan välja att hedra vår kropp, att använda den som redskap och mål. Vi kan välja att arbeta med våra möjligheter och begränsningar eller mot dem.
Jag äter det jag vill.
Folk frågar varför det alltid är nyttigt, om anledningen till att jag inte dricker alkohol är för att jag är gravid och påstår att jag är en galenpanna och hurtbulle som går morgonpromenader varje dag.
För att det fortfarande inte anses normalt eller enligt normen att ALLTID sätta sin hälsa i första rummet. Det är tråkigt tycker jag.
Jag satsar tid, energi och pengar på min hälsa, min kropp och mitt välbefinnande.
hittils har jag fått tiofalt tillbaka.
Det har tagit sin lilla tid,
men nuförtiden
älskar jag min kropp, mina ben och mina armar.
För jag vet att varje cell, varje synaps har en uppgift. Alla delar av min fysik ställer upp på de krav jag ställer på den ifall vi arbetar tillsammans enligt en plan.
Hälsan är mitt bultande hjärta och mina tjutande lungor den sista låten i BodyAttacken. Den är också min smärtsamma påminnelse från musklerna när jag provat någonting nytt.
Men hälsan kan lika gärna vara min 96-åriga faster Astrid som gick ner på stan för att köpa sig en antirynkkräm på 90-årsdagen. Eller min syster som vågade lämna all trygghet och flytta till Norge för jobb och ett helt nytt liv.
Hälsa är också att vakna före väckarklockan en måndagsmorgon. Eller något så banalt som citrondoft på ett trägolv och en självsydd gardin.
Känslor är hälsosamt i mina ögon. Positiva som negativa. För att saker måste få spela roll och engagera.
Hälsa kan nog sammanfattas väldigt väl till
hopp för mig. En drivkraft om förändring, om att allting hela tiden kan utvecklas, ändras, förädlas.
En renare rörelse. En starkare kontakt. Ett tydligare ögonblick. En bättre rörlighet. En större muskulär kontroll. En ljusare framtid. En till möjlighet. En färskvara.
Det dyraste vi har.
