Dag 3: Dina föräldrars syn på träning och hälsa

Vi har ju redan pratat lite om mor min. Gympaledaren.

När jag var i den värsta tiden av mina tidiga tonår tyckte jag att det var otroligt pinsamt hur hon studsade runt och tjoade, men både före och efter det har jag mest varit otroligt stolt över henne.

hur hon startade upp gympagruppen som nyinflyttad med byn - och hur hon lyckades få använda byns bönhus som träningslokal. Som de förfärades, gammeltanterna!


Mamma oroas lite av det faktum att jag är en sådan antingen-eller person och menar att det är helt ok att vara neutral ibland. Att man kan gå ut och gå för att lyssna på ljud och "lukta på blommorna" Allting behöver inte vara en tävling eller ett sätt att öka i styrka eller kondition.

Visst kan mamma träna hårt - och tycka om det - men lika ofta talar hon om träningen, skidorna och skogspromenaderna som andningshål. Som en typ av meditation, uppladdning och ett underbart sätt att rensa tankarna på.

Och det blir tydligen bäst klockan 13. Innan är för tidigt. Efter känns inte rätt.

Mycket av hela familjens aktiviteter har de senaste 12 åren cirkulerat kring Majken, var kära kära hund som slutade sina dagar detta år. Promenader och längdskidor - högsommarvärme som vinterkyla


Min pappa är nog lite (eller jättemycket) av den gamla skolan. Han menar att det är mer sunt att ta ut sig i skogen, skotta snö eller jobba på gården än att "springa på gym" hela tiden. (Han menar vidare att du planerat för lite de dagar du hinner allt du har satt dig för...)

Även om han gång på gång bara måste berätta hur imponerade hans arbetskompisar blev där i starten av min styrketräningskarriär, och kom hem på sommaren och visade upp mina överarmar, haha.

Pappa är också en av de få människor som kan prata om grundkonditition och komma undan med det. För att han har det (eller så är han extremt tjurig och vägrar visa att han blir trött). Han kan glida runt på längdskidorna ute på isen, sitta och pimpla hela förmiddagen utan en ambition om världsrekord.

För att sedan kasta sig ut i skidspåret och tokköra varv på varv. Svettigt, jobbigt, stenhårt.
Intervallträning in the extreme.

Men vi är en fysisk familj, inget annat att säga.
Vi rör oss i olika hastighet och med varierande duration och underlag.

När vi ses kommer garanterat en liten del av tiden att spenderas som små kroppsliga utmaningar. Vem kan göra flest armhävningar? Hur ska en korrekt dips eller crunch se ut? Kan alla i familjen stå på huvudet? Vem gör den snyggaste horisont-posen eller kamelen från yogan?

Jag tror att jag på något vis fått det bästa av mina två förebilder. Hur tjurskalligheten och njutningen bakats in i samma person.