Explosivt!

kvällens pass bjöd på stötpressar a´6 set - 6,5,4,6,5,4 och explosiva, stående hantelpressar. Jag langade upp 14-kiloshantlarna idag och trivdes riktigt bra med det!

Innan detta upplägg visste jag inte att man kunde bli så varm och svettig av styrketräning...men å andra sidan ser jag ju alltid ut att ha instruerat spinning efter ett ynka corepass, så...

Ikväll fick jag för första gången på länge akut kraftfall/blodsockerdipp mitt under skivstångscurlen. Kycklingfilén räckte visst inte riktigt hela vägen i mål.

Då är det riktigt bra att ha ett stående kreditkonto i repan, som snabbt fylldes på med en Celcius. Satan i gatan vad snabbt det gick innan energin var på topp igen! Och boosten höll i sig allt genom hela kvällen efter det.

Mina yogadeltagare stapplade tydligen ut ur salen och förbi repan på väg hem. Ett gott dagsverke, med andra ord :-)



Så efter perfekt core, perfekt styrke och alldeles underbar yoga bjuder (förhoppningsvis) kvällen på den bästa av underhållning.

Hockeyfinal mellan Sverige och Finland. Jag håller såklart stenhårt på hela det svenska laget, men några extra tummar för mina favoritpojkar från Skellefteå.

nervpirr!

I skrivande stund har jag uppe cirkus 10 sidor samtidigt. En för webradion, en för Norrans direktrapportering, en Tweetdeck med mina personliga twitter, facebook och #saik #twittpuck-flöden.

På det spotify, sportbladet, hockeykanalen, hockeyexpressen och swehockey.se.

Vad gör man inte utan Canal+ mitt i slutspelet? =)

Fortsätter nervpirret efter matchen med dubbelavsnitt/säsongspremiär av The Event.

Stans hjältar / Hockeyspelare och alkohol.

skärmdump från Expressen.se
om elitgriseriet

Hjältemod?
Den sista tiden jag bodde i Skellefteå var en av anledningarna till varför krogen lockade, de otaliga elitseriespelarna. För de var alltid där.

Och stämningen, försäljningen och mängden människor var sig inte lik de gånger som bortamatcherna utspelade sig en lördag och laget inte kom hem samma kväll.



Hockeyfolket var enkla att urskilja. Välsittande jeans, moderiktiga skjortor och laguppsättningen skinnjackor som hängdes in i garderoben (utan att stå i kö som vanliga dödliga, såklart).

Och barhänget. Detta ständiga barhäng.

Omsvärmade av ryggdunkare och långa ögonfransar stod de där och spred sina sedlar omkring sig. Eller kort, för den delen. Fem tequila på raken och en specialgjord drink som begåvats med spelarens namn.

Och de blev populära, de drinkarna. För vem ville inte dricka samma sak som poängkungen eller backklippan?


De gånger som någon spelare blev överförfriskad eller hamnade i bråk sågs det ofta mellan fingrarna. Och aldrig att det stod i tidningen på måndagen. Inte ens då lokala reportrar fanns på plats. För de är stans hjältar.



Medarbetare, ledare och spelare begåvades ofta med fribiljetter och säsongskort till stadens uteställen. För dit eliten går, följer folket med.

Elitserieuppgången firades med en hockeykväll på en av stadens nattklubbar. Spelare och viktiga människor i VIP-rummet. Champagne, tequila-race och biffig dörrvakt utanför de genomskinliga glasdörrarna. Spelare strategiskt placerade för att visa att de var där, att det spenderades.

Se men inte röra. Sprit och spelare tillsammans.
För de är stans hjältar.



Jag såg spelare som utnyttjade sin situation i en hockeytokig stad.
Otaliga är de bråk och slitningar som uppstod spelare och flickvänner emellan på grund av alkohol, dumdristighet och tillgängliga småtjejer. Där har programmakarna på TV3 definitivt material till sin nästa dokusåpa.



Forwards som skjutsades omkring i kundvagnar av påverkade lagkamrater och dansade omkring på hamburgerrestaurangerna tidigt på morgonkvisten. Stadiga backar som kissade på en husfasad och dök upp på Wayne's med mörka solglasögon på söndagen.



Detta är vad som syns.
Ställer man sig lite närmare baren hittar man även de andra. De som förstått sambandet mellan intag och prestation.

Fystränaren som hängde i baren vareviga helg, ivrigt inbegripen i skilda diskussioner, med vattenfyllda glas som enda sällskap. Spelare som kommer till favoritutestället för att ta en segeröl, dansa med sina kompisar och sedan gå hem i Skelleftenatten. Sportchefen som tog sitt ansvar och skickade hem en mycket populär spelare som druckit sig redlös mitt framför ögonen på den egna styrelsen.

Och självklart alla de spelare som aldrig syns till ute på stan den tiden av dygnet.





Värt att diskutera
Men jag tycker verkligen det är på tiden att denna diskussion kommer upp till ytan. Sponsorer, föreningar och publik betalar dyra pengar för dessa elitspelare. För att de ska vara bättre än andra på sin idrott.

Sambandet mellan livsföring och prestation går knappast att ifrågasätta med dagens forskning. Träning är bara en del av detta.

Träna - Äta - Vila gäller även för eliten. Så många insatser och så mycket diskussion och planering läggs ned på träning och mat, rehabilitering och mental styrka.

Men vad spelar det för roll ifall hälften ändå försvinner på grund av alla gifter som dricks upp vareviga lördagskväll?



Alkohol är skadligt. Ja, det kan nog de flesta hålla med om. Särskilt i kombination med träning. Eller, inte träningen i sig då, men sättet som den inverkar på tränings- och prestationsresultaten pekar åt samma håll. Styrka, återhämtning och återuppbyggnad av muskelceller försämras av alkoholintag. Även om du känner dig helt återhämtad efter en krogkväll, så kämpar kroppen fortfarande febrilt med att stå emot alla gifter och bryta ner slaggprodukter flera dagar efteråt.




Länge har det varit så att de saker som är svåra att åstadkomma i ett samhälle, anses eftersträvansvärt och ge hög status för invånarna. Som att vara tjock i ett fattigt samhälle, eller att "lyckas" hålla sig smal i ett välfärdsland.

Det var beundransvärt för de gamla godsägarna med ett blekt skinn, eftersom det visade att de inte behövde vara ute och arbeta i solen. Tydligen även statusmässigt att hälla ut champagne i vasken på innekrogarna.


Så det är dags att hälla ur ölburkarna nu.
Det är dags att leva upp till hjälterollen.
Det är dags att hedra lag, medspelare och publik med de bästa prestationerna av de bästa spelarna.


Spelare utan spritstinkande, nedbrytande gifter i kroppen.

Nu har jag...

exakt 28 minuter på mig att packa väskan - och fixa med all mat jag kan tänkas behöva under nattens pluggmaraton. Musiken är nu fixad, papperen ihopsamlade och Uppsala varnat.

Sedan hinns 2,5 perioder med innan tåget kallar.
Och hur jag ska kunna slita mig från matchen just i slutet begriper jag inte riktigt, men får försöka tänka på att det faktiskt väntar minst tre matcher till efter ikväll.

..och att en riktigt trevlig långhelg i gott sällskap, värme och konsert väntar imorgon.
Så - det kan nog gå vägen.

Trevlig helg!

Förberedelser

Den soliga, plusgradiga dagen har spenderats inne.
Absolut inte av fri vilja - om någon nu trodde det.

Nej, självklart drar det ihop sig till nästa tentadrabbning just som solen vaknat till liv här i det bistra nord. Det var ytterst nära att jag bara struntade i alla handkirurgiska termer, lungabcesser och Mb Bechterewssymtom för att bege mig ut i solskenet, ut till livet.

Men jag härdade ut - fick till och med lite härlig datastrålningshuvudvärk på köpet, och nu är äntligen alla sammanfattningar och instuderingsfrågor färdigskrivna för att kunna pluggas in på nattåget ner mot Uppsala imorgon kväll.

Det är ju så, att när Bob Dylan behagar dyka upp i Globen, så går det inte riktigt att ta hänsyn till hur eventuella tentor är placerade.

Alltså - plugg hela natten. Och - vad värre är - tenta direkt jag kommer hem. Lite bakvänt såklart. Men jag är väl en sådan person som ibland vill ha belöningen på en gång. Efterrätten först som omväxling.

Tyvärr har jag ännu inte räknat ut när jag ska hinna packa ihop mig - när morgondagen är inbokad med studiecirklar och början på Världens tuffaste semifinal.



Kraft mot Kaffe...jag är försiktigt positiv
(och glödhett önskande...)



just nu...
Kitchen Sink Movement
"Up all Day Down all Night"

"Jag mår illa"

så stod det i ett av alla de sms som dök upp i inkorgen under den äckligt långa matchen. Andra meddelanden berättade om vänner i andnöd, sådana som var på väg att koppla in dropp eller bara ge upp, gå iväg och aldrig mer se en hockeymatch i hela sitt liv. Andra ville bara att matchen skulle vara över, att någon skulle göra slut på deras lidande.

Lämpliga åtgärder inför en drabbning av detta (evighetslånga) slag hade nog varit

a) installera syrgastält i vardagsrummet
b) fått lugnande medel ordinerat
c) gjort något helt annat.

Jag gjorde inget av ovanstående (sista alternativet är ändå inte praktiskt genomförbart) och därför led jag världens plågor igår kväll. Som en utdragen skärseld, världens mest instabila berg-och-dalbana eller de värsta sekvenserna av The Ring.

Stora delar av matchen spenderades på golvet under soffbordet. Vissa stunder bakom soffan. De korta stunder jag utnyttjade sittmöbeln såsom den är avsedd satt jag längst ut på kanten och följde med i varenda dragning, räddning och tackling. Ungefär som ett sådant där Wii-spel, men utan förmåga att verkligen styra figurerna på isen.

Precis som en skräckfilm var den, matchen. För oviss och läskig för att våga se. Hemsk. Jag kom på mig själv med att då och då sitta och blunda - men det vågade jag ju inte riktigt heller.

Jag fick stundtals väldiga flashbacks från den där vidrigt underbara onsdagskvällen i mars för 3 år sedan. Hur lika mina känslor var igår kväll, hur tagna vi var av stundens allvar. När tankar om att det faktiskt kunde hända ikväll - det kan gå - svindlade förbi någon sekund. För att snabbt tryckas undan givetvis - om det är något man lärt sig som skelleftesupporter är det framför allt att aldrig ta ut någonting i förskott.


och hur det gick??

Precis som den 5 april 2006, 21.29 för att vara exakt. Det gick.
Skellefteå är i Semifinal.

Och hur smsen såg ut efter slutsignalen?

"jag var aldrig orolig..."

yeah right...


http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/elitserien/article4666418.ab

spänd förväntan

men mest bara äckligt nervös.

Ibland önskar jag att det var jag som stod där i målet, eller fick slåss om pucken i sarghörnen. Det faktum att jag inte har någon som helst möjlighet att påverka resultatet stressar mig.

Hela dagen idag har varit en stilla vandring mot 1900 - och pluggeriet har haft en sådan intensitet att jag med gott samvete kan slå mig ned i soffan för en kvälls rafflande, nervdarrande, hopp-och-förtvivlanhockey.

Bäst av sju. Avgörande match ikväll. Och allt jag vill är att de där experterna ska få på näsan. De som dömer ut Skellefteå år efter år. De som gottar sig i misslyckanden - och fortfarande pratar om det där kvalseriespöket, "sämst när det gäller" och oförmågan att prestera hela säsongen.


Varför detta intresse, varför denna vilja, brinnande iver och ihopbitna käkar?

För Skellefteå är mitt hem.
För att där finns Skellefteå AIK på matkassarna på Ica.
För att bussarna har vimplar med lagets emblem och konditorierna säljer hockeytårtor.
För att första isträningen i månadsskiftet juli/augusti fyller arenan till sista plats

För att vi fick stänga butiken tidigare och ställa in pass de dagar det var hemmamatch.
För att det ständiga samtalsämnet i fikarum, stadsmöten och mataffärer var hockeyn. Vardag som helgdag - som goda vinnare eller dåliga förlorare.

För att jag suttit på ett tåg från Avesta med tårfyllda ögon efter en missad elitserieuppgång
För att jag kört i diket på väg till en avgörande match.
För att vi sprungit hem från Ladan i bitande kyla - bara för att hinna se Hockeykvälls rapportering.

För att jag spinnat till AIK-låten,
stretchat strama hockeylår,
startat bastun till de finska backarna varje dag,
och lärt amerikanerna vad "fika", "ankstjärt" och "Buremål" är för något.
För att jag har kvar Boforsmatchen på video.

För att en hel stad mötte laget vid flygplatsen i snöstormen efter elitserieuppgången
För att himlen var högre upp och andetagen lättare
För mottagningen på torget
och vågen varv efter varv i hockeytemplet

För att drömmen blev sann.


Ikväll tar vi dem...


(och, jo...för den som undrar...Tentan avklarades med bravur!)