spänd förväntan

men mest bara äckligt nervös.

Ibland önskar jag att det var jag som stod där i målet, eller fick slåss om pucken i sarghörnen. Det faktum att jag inte har någon som helst möjlighet att påverka resultatet stressar mig.

Hela dagen idag har varit en stilla vandring mot 1900 - och pluggeriet har haft en sådan intensitet att jag med gott samvete kan slå mig ned i soffan för en kvälls rafflande, nervdarrande, hopp-och-förtvivlanhockey.

Bäst av sju. Avgörande match ikväll. Och allt jag vill är att de där experterna ska få på näsan. De som dömer ut Skellefteå år efter år. De som gottar sig i misslyckanden - och fortfarande pratar om det där kvalseriespöket, "sämst när det gäller" och oförmågan att prestera hela säsongen.


Varför detta intresse, varför denna vilja, brinnande iver och ihopbitna käkar?

För Skellefteå är mitt hem.
För att där finns Skellefteå AIK på matkassarna på Ica.
För att bussarna har vimplar med lagets emblem och konditorierna säljer hockeytårtor.
För att första isträningen i månadsskiftet juli/augusti fyller arenan till sista plats

För att vi fick stänga butiken tidigare och ställa in pass de dagar det var hemmamatch.
För att det ständiga samtalsämnet i fikarum, stadsmöten och mataffärer var hockeyn. Vardag som helgdag - som goda vinnare eller dåliga förlorare.

För att jag suttit på ett tåg från Avesta med tårfyllda ögon efter en missad elitserieuppgång
För att jag kört i diket på väg till en avgörande match.
För att vi sprungit hem från Ladan i bitande kyla - bara för att hinna se Hockeykvälls rapportering.

För att jag spinnat till AIK-låten,
stretchat strama hockeylår,
startat bastun till de finska backarna varje dag,
och lärt amerikanerna vad "fika", "ankstjärt" och "Buremål" är för något.
För att jag har kvar Boforsmatchen på video.

För att en hel stad mötte laget vid flygplatsen i snöstormen efter elitserieuppgången
För att himlen var högre upp och andetagen lättare
För mottagningen på torget
och vågen varv efter varv i hockeytemplet

För att drömmen blev sann.


Ikväll tar vi dem...


(och, jo...för den som undrar...Tentan avklarades med bravur!)