Dag 2: hur ditt träningsintresse grundades

Mamma.
Jag vill säga att det var min mamma som fick mig in på banan. Att det kom med blodet och modersmjölken. Men riktigt så enkelt är det ändå inte trots att jag har en mor med långt förflutet inom Korpen.

En låda i vardagsrummet var fullproppad med kasettband med gympaprogram och koreografihäften till för bara några år sedan (Kör korpen fortfarande med band? Någon som vet?).


Jag ledde mitt första pass när jag var 12.
Jag började som vikarie åt mamma de gånger hon var bortrest och utvecklade detta senare genom att erbjuda tanterna aerobic efter något konvent jag hängt med på. Jag och en kompis gick Kidaerobic-utbildning och ledde grupp i detta, och tillsammans med en annan kompis ledde jag pass för klassen och klasserna över mig på högstadiet.

För en utomstående kan det ju låta som att jag hittat hem redan då. Men inte riktigt. Vi börjar i alla fall närma oss pudelns kärna. När jag slutade leda pass som ersättare för någon annan och insåg att det faktiskt fanns mer träning jag var bra på.


När jag träffade Michaela.


Det finns många historier om hur lärare kan förstöra ett ämne eller en aktivitet för all evighet. Sen finns det de där andra berättelserna. Om de lärare som lyckas förändra elevernas liv.


Tidigare gympalärare hade delat ut betyg baserat på antal mål eller hur tighta kläder vi tjejer hade på oss under gymnastiklektionerna. En annan lärare - som var innebandyspelare i elitserien - baserade sitt betyg på bollsporter och stafettvinster.

Michaela försvarade sina val med mått av ansträngning och engagemang. Detta ställde såklart till det för de talangfulla hockeyspelarna med dålig attityd. Och det fick mig att längta till idrottslektionerna.

Michaela kom från jobb i de omtalade stockholmsförorterna och satte sig direkt i respekt hos klassen. Att hon sedan var distriksmästare i tyngdlyftning och den första tjej vi träffat med grymma biceps och superstarka axlar hjälpte såklart till.

Jag kommer aldrig att glömma den lektionen när jag sprang 400 m snabbare än alla andra. Eller när jag ledde det där gympapasset för hela klassen och Michaela bara satt och gapade av förundran hela lektionen. Jag minns hur orienteringslektionerna plötsligt blev roliga och handbollslöpningarna tog mig längre än tidigare.
Och jag minns än idag känslan av att ta emot ett MVG i slutbetyg när jag gick ut nian.



Friskvårds.
Sedan började jag gymnasiet inne i stan och fick en massa håltimmar.
Jag bestämde mig för att provträna på Friskvårds en av de timmarna istället för att bara sitta som en hösäck i någon av sofforna på skolan.

Och resten är historia.
Friskvårds, träningen och alla människor jag lärde känna där.
( Michaela och hennes man hör definitivt till favoriterna än idag)

Friskvårds blev så mycket mer än träningslokal och fritidsgård, favoritplats och bästa jobb.
Kompaniet var den renaste form av kärlek och den starkaste drog jag någonsin upplevt.

"And it feels like home..."