Ikväll efter träningen pratade vi målsättningar med innebandytjejerna, om hur otroligt viktigt det är att ha gemensamma uppsatta mål men även att var och en inom laget har sin egen.
Och det som kom fram var väl ungefär som väntat; att alla har någon form av diffust mål som ligger och gror där inne, men när det handlar om att sätta ord på dessa blir det genast svårare.
Jag ska göra ett försök i alla fall.
Längst upp som övergripande målsättning handlar det om att må bra. Jag vill göra det bästa av mina förutsättningar och kämpa för att hedra livet varje dag. Om det är någonting som de senaste åren lärt mig är att man aldrig vet när det kan ta slut. På ett ögonblick. Med en kortslutning i en kraftledning.
Lite längre ner handlar det om att försöka ge tillbaka lite grann av all den inspiration som jag fått med mig på vägen. Om hur jag vill vara en förebild inom friskvård och hälsa. Hur min passion och glädje inför träning ska kunna inspirera andra att försöka lite till, att prova lite mer.
Rent krasst är det också så att ett av mina mål handlar om att fylla mina pass, om att få folket att återkomma till mina klasser. Och en välutvecklad fysik, kroppskontroll och styrka lockar kunder. För att de också vill ha sådant.
För att återgå till det svåra med att sätta mål och anledningar till varför man gör någonting, handlar till stor del om samma sak som med nyårslöften. Om hur allvarligt det blir när man vågar sätta ord på vad man egentligen vill. Vare sig orden uttalas högt inför andras öron eller bara till en själv.
Då kommer ofta rädslan om att misslyckas upp till ytan. Men om man aldrig provar på allvar - hur ska du då någonsin få veta om du kan nå dit du vill?
Så, här kommer det.
Jag vill ha en sådan fysik så att folk vänder sig om efter mig på gatan.
Jag vill lyfta så tungt och kontrollerat att fler tjejer förstår innebörden och glädjen i att träna styrketräning för sin egen skull, och inte för några fjantiga ideals räkning.
Jag vill klara av huvudstående lotus.
Jag vill tävla.
Jag vill ingå i Team Fustra.
Jag vill springa ett långlopp och faktiskt ge mig själv en ärlig chans till god placering.
Jag vill göra en Svensk Klassiker.
Jag vill utmana mig själv varje dag och spränga mina egna - och andras föreställningar om vad som är fysiskt möjligt. Jag vill vara den bästa versionen av mig själv.
och om det är lagom, om det är "normalt", om det är sunt?
Det skiter jag i. Ska jag dö i en hjärtattack gör jag det mycket hellre i ruset under fysisk överladdning än i soffan av det metabola syndromet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar