En riktig ATTACKkväll!

Igår hade jag andra Attackpasset. Eller andra halva passet kanske jag ska säga. Jag och Hanna delar ju på de två passen denna första vecka.

Det kändes betydligt bättre igår än i måndags, då kräkreflexen var såå nära innan. Helt galet hur nervös man kan bli!

Tyvärr var det lite så att de missar jag gjorde i måndags satt fint igår, men saker som gått bra första gången klantade sig denna gången. Som att jag visste att jag klarade det sist och därför slappnade av lite grann. Dumt, jag vet. Men nu vet jag ju att jag kan göra fel överallt, så då borde kanske tredje försöket bli bra, haha.

Igår kom kräkreflexen senare. Om Attack är ett jobbigt pass som deltagare, så är det ingenting jämfört med att instruera passet. Varje rörelse måste sitta, varje steg på slaget och varje arm/ben/utfall/hopp ska vara rätt i teknik.

När jag tränat Attack tidigare har jag gått/krupit hem direkt efteråt. Det av den enkla anledningen att det inte finns någon kraft eller energi kvar efter 60 min BodyAttack.

Igår stannade jag kvar 1,5 timmar till och hade ett yogapass efteråt. Trots Gainomax, ombyte och vatten kände jag mig alldeles snurrig och uttorkad redan innan yogan. Under yogapasset kände jag hur det började flimra för ögonen flera gånger. Helt otippat så kändes det ändå som en av de bättre instruktörsinsatserna på länge. Märkligt hur det kan vara.

I trapporna på väg ner efter passen var min enda tanke "Inte kräkas nu Malin, inte nu. Det kommer frisk luft. Inte kräkas" samtidigt som jag försökte konversera med de andra instruktörerna..


Men träningsvärken var inte lika fruktansvärd imorse som den brukar - något jag tackar det omtöcknade yogapasset för. Det blir nog bra torsdagskvällar det här. Så småningom.