Det är ingen fara, jag är sjukgymnast

och jag ryser inombords varje gång jag säger det.
För att DET har jag gjort, det har jag uppnått av eget slit och övertygelse.
Sjukgymnast-biten av mig kan ingen ta ifrån mig.
Hur trasigt livet än är.


ikväll var det en kund på FSCn som framkallade mina rysningar. Genom en fotledsstukning. Ingenting att hurra för, och absolut tråkigt att det skedde. Men ändå. Jag tar om hand. Jag har kontrollen.

Jag är Malin, sjukgymnasten.