Det tyder nog så tydligt på hur hon fungerar.
Att någonting inte nödvändigtvis behöver vara sant eller den enda rätta vägen bara för att någon annan säger det. Även om det i detta fallet var mamma, storasyster och ibland även pappa.
Rör på dig. Ska du inte följa med på en promenad? Det känns mycket bättre om du går ut en stund. Sträck på dig! Inte ska du väl sitta inne hela dagen? Det är ju så vackert väder ute.
Och.Så.Vidare.
Så - från botten av mitt hjärta. Förlåt.
Det var bara kärlek, hur konstigt den än yttrades.
Men sedan hände någonting. När hon inte längre gjorde tvärtom av ren princip. Det är styrketräning och löpning, armhävningar och utmaningar. Bra där!
Än så länge är hon väl inte lika frälst i gruppträning eller superset som storasyster, men det där om att äpplet inte faller särskilt långt från äpplet är nog sant ändå.

Nu väntar jag bara på att hon ska börja prata latin med mig.
1 kommentar:
tror du får vara nöjd med att jag börjat träna, för latin kommer jag aldrig börja prata, och man skall aldrig säga aldrig, för jag har väl förvånat dig förr.
Skicka en kommentar