The damned city lights

Det blev sent igår.

Hela dagen spenderades på borta-turné med kära innebandylaget. Bussturen ner till Umeå var både effektiv och trevlig - Funktionellt anatomiplugg kombinerat med helgsurr tillsammans med spelare och ledare.



Däremot kändes det otroligt märkligt och väldigt sorgligt att kära Skellefteå degraderades till ett bensinstationsstopp på söder med toapaus, bensträck och kaffeinköp. Det var nog första gången i mitt liv som Skellefteå inte var ett mål i sig, utan bara någonting som passerades.

Jag fick betrakta Skellefteå ur ett annat, mer likgiltigt perspektiv. Jag ville rycka alla i ärmarna när bussen körde uppför Solbacken och prata om det där suget i magen jag känner varje gång jag är på väg HEM. Och sedan ville jag berätta och peka på alla minnen, alla historier och alla de pinsamheter och omkring-drällningar jag och mina vänner sysslat med under åren som gått.

Men det skulle inte tjäna något till.
För Skellefteå blir aldrig deras stad.



Matchen var tät och spännande. Hårda smällar, tuffa tag. så jag hade det jag gjorde. Det blev lite extra dramatik när en av våra backar åkte på en riktig mangling och blev liggande ihopvikt över sargen. Efter snabb undersökning visade det sig vara mer skräck och rädsla än dödshotande nervpåverkan, men tyvärr var det färdigspelat för henne denna match.

Efter matchen fick jag höra från flera håll att de kände en enorm trygghet i att jag fanns där när det inträffade, så även om jag helst inte vill behövas under matcherna känns det ändå bra att få bidra med någonting.


Hemvägen bestod i extrasväng för att hämta upp hockeygrabbar med havererad buss. Tjejerna i laget beklagade sig högljutt över att behöva dela buss med ovårdade puckförare, men när killarna väl fanns på bussen hade vi allihopa ovanligt trevligt i den välpackade (väldoftande, enligt hockeykillarna) bussen på väg hem i natten.


Idag lyssnar vi på Daniel "Hurricane" Gilbert och koreograferar ny pilateskorre inför passet ikväll.

Vissa jobbar bäst under press, särskilt självförvållad.

(Jag lämnade ett meddelande på Gymmets hemsida tidigare i veckan om att jag hade ny koreografi till passet ikväll. Det är en überbra strategi för att skrida till verket. Tävlingsmänniska som jag är, blir det inte lika mycket sport om jag har koreografin spikad i alltför god tid. Så nu, ca 3 timmar innan borde jag nog sätta fart.)