min sorg

Idag handlar inte min blogg om min träning
Inte om min glädje heller.


Den handlar om min sorg.


För sorg är det enda som finns kvar nu, såhär dagen efter.
Jag har egentligen inga ord, luften har gått ur.

Jag vet inte heller om jag har några tårar kvar, det förbrukades så många igår kväll.


Jag vet bara att jag inte längre kommer berätta med stolthet i rösten att jag är svensk.
Stolthet för att Sverige är ett bra land med sunda värderingar som inte sjunkit så lågt som Danmark eller Frankrike när det handlar om allas lika värde och rättighet.


Jag har anat vindarna, för jag har stått i snålblåsten.
Vi protesterade allt vi kunde och nazisterna försvann från våra gator.
Vi talade i radion och skrev debattartiklar.
Vi rev ner alla lappar och klistermärken och satte upp våra egna.

Nu är klisterlapparna tillbaka.
Illamåendet likaså.

Det var inte det här landet jag ville ha.