måndag, juli 19

smärta.

Idag hade jag min första av fem dagar i kassan, och jag blev genast smärtsamt påmind om hur ergonomiskt oriktigt och vårdslöst kroppen behandlas i denna arbetsposition.


Det har säkert någonting att göra med att jag inte tränat styrketräning på fyra dagar nu - hypermobila ryggar och överrörliga leder mår inte alls bra av sådant uppehåll.

Och kroppen, så smärtsamt! Det knakade och small så fort jag rörde mig, kände hur armarna började domna bort och axlarna åkte upp till öronen. Till på köpet fick jag sitta extra länge "åt fel håll" dvs med höger sida mot kunden då både varor dras in och koderna knappas med höger arm samt att jag hann bli ordentligt hungrig innan jag fick gå hem.

Dålig kombination när det gäller Malin.
Sedan jag börjat utbilda mig inom anatomi/fysiologi/ergonomi har jag - lustigt nog - fått mer ont i olika lägen. Vissa människor påstår att det bara är inbillning och jag har minsann jobbat i kassan i 20 år och jag har inte det minsta ont i nacken ska du veta men jag tror att det beror på någonting helt annat.

Medvetenhet.

Jag tänker på hur jag sitter och står. Jag uppmärksammar när mina axlar och armar kommer i ytterlägen. Jag märker så väl hur många extra moment som krävs av mig som kassörska när kunderna lastar alla varor på varandra eller när de inte ställer sig mitt emot mig för att betala. Jag vet att det som smäller i min nacke och krasar i min rygg inte är naturligt vakuum som släpper. Det är förslitningar. Benpålagringar. Upphakningar. Smärtsensorer. Varningsklockor.

Och sådan vetskap bygger på stressen. Stress som är svår att påverka ökar smärtkänslighet och upplevelse av smärta. Smärta som aldrig släpper helt gör en person mer sårbar och känslig för yttre stressorer. Yttre stressorer bygger på den emotionella aspekten av smärtan och den blir svårare att hantera kunskapsmässigt. Härlig rundgång, inte sant?


När jag dessutom blir hungrig och behandlad som en mindre betydande/intelligent person av en del kunder är kombinationen verkligen svårslagen på minussidan .

En sådan dag hade jag idag.



Efter sådana dagar är det extra underbart att få spendera kvällen på gymmet, i gruppträningssalarna tillsammans med mina älskade kunder.

Smärtan som jag nu känner i triceps, ben och rumpa kan jag ta alla dagar i veckan
- och njuta av den.

2 kommentarer:

Agnes sa...

JA. Man blir mer medveten på både gott och ont.
Vi får se det positivt, vi vet vad vi INTE ska göra och om vi råkat göra det ändå vet vi HUR det ska åtgärdas ;).

malin sa...

Problemet är ju just bristen på lyhördhet. Även om jag vet hur jag ska göra kanske det inte är möjligt om jag t ex inte får säga till kunderna hur de ska stå för att det anses ohövligt, eller att trasiga kassaband etc inte åtgärdas på en gång, stolarna inte går ställa in osv.

tyvärr.
Ett klockers exempel på negativ "Hanterbarhet, Begripbarhet, Meningsfullhet" (som vår käre A Antonowsky skulle ha sagt)