Det var min tur att ha hand om fredags-coren igår. 30 min perfekt avslutning på veckan. Det har börjat märkas att vårvädret utanför lockar och drar, så passen är inte längre lika proppfulla som mitt i terminerna.
Allting börjar så bra. Tekniken fungerar, deltagarna verkar positiva och laddade. Mina instruktioner flyter på med övningsbyten och tekniktips. Fram till slutet av andra låten då en av träningsdeltagarna reser sig upp och g å r . Mitt i passet! Inte ens mitt i passet, förresten, utan alldeles i början!
Jag fortsätter så klart med mina instruktioner, mina extra jobbiga "fredagsplankor" och allt som jag ska göra resten av tiden.
Men så kommer de där tankarna, försiktigt pockande i bakhuvudet. Varför gick hon? Tyckte hon inte om passet? Sa jag något som gjorde henne upprörd? Hur dålig får man vara? Jag måste vara den enda instruktören ever som blivit av med en kund efter 8 min?!!
Och sådär mal de på, tankarna. Så knasigt egentligen. Där var jag längst fram i salen, uppe på podiet under strålkastarna, framför ett gäng superhärliga passdeltagare. Och la min energi på hon som gick.
För rent statistiskt är ju de 15 som stannade mer intressanta än den enda som gick. Och kunderna som återkommer vecka efter vecka och överöser en med beröm vittnar ju faktiskt om att jag nog inte är så dålig som en avvikande kund får mig att känna.
Hon kanske hade en fis på tvären.
2 kommentarer:
Det verkar vara ett allmänt spritt instruktörsvirus att alltid anklaga sig själv när kunderna sviker passen! Helt galet! Tycker du kommer in på bättre tankar mot slutet iaf! Skönt! Och landa i alla positiva kommentarer! De är ni värda - alla ni fantastiska instruktörer! Om alla kunder visste hur många timmar det ligger bakom varje ny koreografi! Då skulle det alltid vara proppfullt! Njuter verkligen av alla pass med duktiga kompetenta instruktörer - precis en sådan som Du är! Kram och tack för ett härligt pass ikväll!/ LottaN
Visst är det märkligt?
Och väldigt typiskt en massa andra experiment som gjorts. Tex när en arg människa kommer in i ett rum fullt med glada människor, så smittar den personen alltid av sig, men det är betydligt svårare att påverka åt andra hållet.
Jag jobbar på det, och hoppas att jag blir bättre på att både ta beröm och att ibland klara mig utan det..att inse mitt eget värde utan yttre bekräftelse.
Men det värmer alltid. Tack så mycket!
Skicka en kommentar