Det sägs ju att ett gott steg i rätt riktning - enligt 12-stegsprogrammen - är att öppet erkänna sina problem och tillkortakommanden. Så här, jag bjuder på denna!
Jag kollade mejlen nyss, vilket resulterade i totalkrampande och stumma armar. Inte på grund av ansträngningen några musklick medför, utan mer min envishet och totala oförmåga att styrsla mig.
Ett av mejlen informerade om de styrke- och konditionstester vi instruktörer ska utföra på gymmet i samband med vår kick-off-fredag nästa vecka. Bifogat mejlet fanns då utförandeinstruktioner och vilka värden som skulle uppnås, för dåligt, bra, mycket bra och utmärkt i olika ålderskategorier.
En del människor kanske läser igenom mejlet och låter resultatet vänta på sig till själva testtillfället, men inte jag.
Kastar mig ner på golvet bredvid skrivbordet - iförd jeans och linne - just efter jag memorerat utmärktvärdena för respektive moment och börjar pumpa armhävningar. Och resultatet blev ju som jag bestämt - så nu vet jag att det är möjligt. Benböjen blev kämpigare i dagens outfit, förstår nu hur svårt en del företagskunder haft det när de dykt upp på yogaklasser i jeans och skinnkjol...
Längre ned i mejlet står att dessa tester skickas ut i förväg så att vi ska vara förberedda och själva testdelen ska gå snabbt och smidigt innan middag och andra festligheter drar igång.
Alltså kanske inte för att alla på mottagarlistan ska pumpa armar såhär strax innan middagen.
Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar