Prestation?

eller bara dumheter?

Igår åktes Vasaloppet. Nio mil på skidor.
Jag såg hela spektaklet, precis som de senaste sju åren.

Jag är nämligen inbiten spinnare, och det finns ingen större happening hos spinningfolket än den första söndagen i mars, SpinVasan. Vi gör det vi kan bäst - vi cyklar istället. Med projektorvisning av loppet, spurtpriser och vätskekontroller med blåbärssoppa.

Glädjen och tävlingsinstinkten därinne går inte att ta miste på - även om vi bara tävlar mot oss själva.
Mot syran i benen. Mot träsmak i baken. Mot instinkten i att kliva av cykeln, gå ut ur den unkna salen och hämta frisk luft ute i solen.

Det tog oss 4h 10min 55 sek - vi spinnade alltså tills segraren gick i mål.

Så när jag med skakiga ben och ett huvud med salt - och vätskebrist begav mig hemåt vid halvett-tiden på söndagseftermiddagen hade jag mer än väl gjort den dagens träning. Och alla söndagshurtiga solskenspromenerare hade ingen aning om att de låg i lä...

Pratade just med en vän som kom hem från Vasaloppet, det riktiga. Han var också trött. Och nu har vi anmält oss till Vätternrundan nästa år.




Målmedvetna prestationsmänniskor?
Eller ett par kompletta dårar?




"Burn Heart Burn"
BD