På jakt efter den försvunna disciplinen

Solen skiner, snödrivorna bländar mig på väg hem från passet.
Jag kryper in i min plugg-grotta och försöker ta mig i kragen.

Jag tänker att "en ny spotify-lista skulle inte skada", så jag snickrar och donar lite grann.
Jag undrar vad alla andra gör en sådan solig dag. Så jag spenderar lite tid på facebook - och läser alla bloggar som jag gillar.
Jag kommer på att lunchtimman passerat och lagar lite mat.
Jag springer ned i tvättstugan och hänger lite tvätt, passar på att kasta i en ny maskin.
Hunden ser understimulerad ut. Jag leker med henne.
Telefonen ringer. Vi surrar om det fina vädret, höleveranser och tapetprover.
Blir så inspirerad så jag måste ta mig en promenad bort till nyöppnade tapetbutiken och kika lite grann.
Jag kommer tillbaka hem. Sätter mig vid datorn. Undrar om det kommit ut några nya avsnitt av OTH. Laddar ned.

Solen skiner. Snödrivorna bländar mig.
Börjar längta mig bort till min stockholmstripp med kära återseenden av vänner och Dylankonsert.
Avsnitten är färdigladdade. Jag börjar se lite, lite grann. Och ser ett helt avsnitt. Hoppsan.
Jag öppnar boken. Läser ett halvt kapitel. Msn plingar till. Tappar bort mig. Börjar om.

Solen skiner. Snödrivorna bländar mig.
Hungrig igen.


Jag har fem tentor de kommande tre veckorna.
Det ser inte särskilt ljust ut just nu...




/Jag kastar sten mot solen för jag hatar den /Jag sätter knivar i fotografin/
Jag går på samma gator tills dom vänder/Den här stunden är resten av mitt liv
/Och jag behöver en smäll på käften /för att komma i rätt balans /