har verkligen känts som intryck.
Den avslappnade känslan av att sova tills man vaknar av sig själv, för att sedan skrutta runt här hemma ett bra tag på morgonen innan frukost och morgonpromenad var avklarade.
Åkte ut till stallet - fortfarande var det lugn och ro som dominerade mina tankar. Vi red ut i skogen i solskenet och varje andetag kändes som något världsomvälvande. Den friska luften spred sig från mina lungor ut i hela kroppen. Fyllde på med ny energi.
Vi kisade med ögonen mot solen och snön som bländade med all sin kraft. Ljuset letade sig in överallt och världen var strålande vacker.
Det enda smolket i min bägare idag var väl då påminnelsen om att jag trots allt inte är oövervinnerlig - ingenting är helt perfekt. Mina händer frös som vanligt ihop och krävde mycket energi och omsorg för att återkomma till den levande världen.
Men på något sätt gjorde det bara upplevelsen ännu större - att den härliga känslan fortfarande var sann för att jag kunde känna mina kalla fingrar. Låter det märkligt?
1 kommentar:
Jag kan nog förstå den känslan. Friheten du beskriver ovan är obetalbar.
Trevlig helg!
Skicka en kommentar