Luften bor i mina steg

Min briljanta plan för att kunna sova natten till idag slog tillbaka med full kraft imorse. Jag tänkte att jag skulle vänta med att gå och lägga mig tills jag var riktigt trött och inte ge mig själv någon möjlighet till att börja ligga och vända och vrida eller stressa upp mig inför första dagen.

Det misslyckades såklart när jag smakade av mitt nya fynd - mörk choklad med kaffesmak! Sockerinnehållet var inte att leka med så jag blev helt speedad. Slutade med att jag gick och la mig halv tolv...alarmet ringde tio i fem...


Informationen och pappersmängden var inte nådig på morgonen. Med tre ägg i magen och inget kaffe reagerade min kropp med brutala mängder gäspningar, trots att jag varken var uttråkad eller särskilt sömnig. Hjärnan verkade tro att det behövdes lite extra syre!


Dagen spenderades sedan mest springandes. Mellan ortopedavdelningen, arbetsrummet, källaren, passerkortstillverkning, hjälpmedelsförråd, rondrum och inte bara några gånger på helt fel ställe.

U-svängar är underskattat!
Det gäller bara att se ut som att man är på väg åt helt rätt håll och sedan göra en turn in i någon av hjälpmedelsnischerna. Typ "oj, nu måste jag verkligen ha en rollator/glidbräda/quadricepsrulle!"


Maten har däremot varit under all kritik. Att jobba för två stycken på en fullproppad avdelning där allting är nytt verkar vara ett riktigt bra sätt att hålla nere både energiintaget och matkostnaderna...


Men bäst av allt...jag får göra det jag längtat efter i tio års tid. Jag behöver inte rapportera till någon handledare eller ta order och arbetsuppgifter av någon (annat än rondansvarig läkare, då) och jag har scrubs med passerkort. Ett kort där det finns en bild på mig där det står

"Malin, Leg Sjukgymnast"

Så matlådefix och lite kvällslektyr i form av "riktlinjer för postoperativ rehabilitering av diskbråcksop" innan jag ställer alarmet för ännu en dag.


Happy days!