Det bästa jag kan, det bästa jag vet!

Kvällens Attackpass var det bästa jag gjort hittills!

Även idag krånglade headsetet, men denna gången struntade jag totalt i det.
Jag körde hårdare, förberedde mina koreografibyten i god tid (så god tid som nu finns i Attacktempot, haha) och drev på mina deltagare som aldrig förr.

Det var sådan glöd, sådant rus att jag så gärna, så gärna haft det på film för att kunna plocka fram de dagar när jag inte alls känner sådan inspiration.


Säkert blev det så nu när jag satt deadline för filmning och vet exakt hur och när det ska avklaras - bara av den anledningen kan en del pass höjas till skyarna och andra falla platt som en pannkaka.



Som tur är vet utvärderarna om sådant. Att de passen som filmas och skickas in sällan är de bästa, utan bara sådant som måste presteras. Synd bara att de så sällan får se allt det där superduper-underbara som aldrig fastnar på film.




Och som avslutning på FSCn bjöd jag på en riktig Challenge idag; Så många armhävningar de kunde på tårna - armhålan ned till en knuten näve i golvet - sedan så många de klarade på knä och sist så många det fanns kvar med höften rakt ovan knäna för att allra sist bara hålla i armhävningsposition tills jag sa stopp.


Helt galet vilka tävlingsmänniskor jag lockar till mig på passen!
Och typiskt att jag trodde mig ha räknat så att de var jämna par, men ändå på något vis räknat fel så jag fick se mig själv delta också.....

God Morgon Träningsvärk!
(några timmar i förväg)