Jag är ingen soldat

Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,
känt om hjärtat sitter kvar.

Jag har litat på imorgon
som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor,
om jag gick i andra skor.

Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.


Lite väl dramatiskt kanske, men just nu är verkligen Winnerbäck the soundtrack of my life.
Och det var denna låt jag kom att tänka på när jag nu suttit och slitit mitt hår i mina
fruktlösa försök att streama iväg den jä**a videon jag tillverkat av blod, svett och tårar
i eftermiddag. Servern har brakat, såklart.

så jag får göra ett nytt försök imorgon bitti.

Jaja, det värsta är gjort i alla fall. Och benhinnorna sitter kvar.


(jag läste förresten i en av mina rehabböcker att kronisk/misshandlad benhinneinflammation
kan utvecklas till stressfraktur med tiden. Jag SKA ta tag, dra in och fixa bättre villkor för
benen nu ett tag framöver. Det finns inga andra alternativ.)