Vilat mig i form!/ Träna, äta, VILA

Idag var första dagen sedan i torsdags(kräkdagen) som jag var på gymmet. Jag skulle säkert ha kunnat starta upp tidigare, men vilan som jag nu åstadkommit gjorde mig bara mer taggad och laddad inför kvällen.


Åstadkommen vila

För min vila är åstadkommen, verkligen. Det pratas så mycket om den heliga triangeln Äta Träna Vila, men alltför lite tid ägnas åt den så viktiga vilan. I vanliga fall kämpar jag mig till en dags vila för att jag vet att jag måste - och då innehåller den ändå någon hundpromenad.

Det är så galet det där - vissa människor kämpar för att träna en dag i veckan, och jag måste förmå mig att vila en gång var sjunde dag...


Och resultatet då?

Passet gick underbart bra, och kändes roligt hela vägen. Inte så att det brukar vara tråkigt, men någon gång under passet - kring låt 7-8 brukar ändå dendär kräktrötta känslan infinna sig, när roligheten består i att överleva snarare än att skutta, hoppa och springa för att det är kul.
Idag blev det aldrig så. Vattenpauserna kom när deltagarna visade att de behövde dem, inte när jag kände att jag behövde dem. Idag kunde jag ha kört vidare utan, hela vägen hem.



Malin och överträningen

Jag har varit farligt nära överträning nu ett tag. Tröttheten har aldrig riktigt lagt sig, och träningsvärken har inte varit av denna världen. Symtomen kan vara väldigt diffusa, men bara känslan av att "det är något som inte stämmer" brukar räcka för mig som trillat ned i "Cronic fatigue-träsket" några gånger för mycket.
Det är lätt att bli fartblind när allting flyter på. Eller som i mitt fall - när känningar av en skada/inflammation är det ständigt närvarande - blir resten av kroppens signaler sekundära. Som när du har ont i huvudet och sparkar stortån i en kant, blir bara stortån öm till slut.

Cronic fatigue - den katabola processen

När träningen består av för hårda, för ensidiga eller för täta pass hamnar kroppen i obalans, och istället för att bygga upp muskler och uthållighet börjar kroppen bryta ner sig själv. Det är inte kvantiteten som ger resultaten, utan variation och vila. För trots att vi sällan tänker på det, är det i kompensationsfasen, vilan alltså, som vi bygger våra muskler.

Överträning kan drabba både nybörjare och mer erfarna. Alla har vi väl känt av när vi byter träningsprogram eller nyss kommit igång med en träningsform. Huvudet vill oftast mer än vad kroppen klarar av, vi kämpar på, och den där snuskiga träningsvärken kommer som ett brev på posten.

Själv har jag mina största erfarenheter från överträning lite längre fram i processen, när jag varit sjukdomsfri under längre tid och bara ökat och ökat min träningsdos. För att det är så roligt. För att jag älskar att utmana mig själv. För att jag blivit fartblind och inte längre reagerat på om det är normalt att träna 20 pass i veckan...


Varningsklockor

Kroppen ger oss hela tiden signaler och det är viktigt att lära sig tyda just sin egen kropp och ta varningarna på allvar. Du har ju bara en kropp!

- sämre prestationer, långsammare tider, lättare vikter osv
- mer infektionskänslig - konstanta förkylningar, allergier
- känner sig aldrig utvilad, trötthet som inte ger med sig
- förändrad(ökad) vilopuls
- huvudvärk, muskelvärk, ledvärk
- nedstämdhet, motgångskänslig
- viktförändringar, ofta nedåt

Lösningen då?

våga vila!

Och variera din träning - upplägg, övningar, omgivning, ordning, intensitet - Allt!

Periodisera din träning. Om du aldrig provat periodisera din träning så kan det vara dags för det. Läs på om uppbyggnadsfas, grundträning, kompensation och superkompensation. Många aha-upplevelser väntar.








"Det spelar ingen roll hur snabbt du springer om du springer åt fel håll"