När kroppen vinner

Jag vet inte om det var för att jag ätit för nära inpå, eller om min kropp bara tog till det kraftigaste den vet för att få mig att stanna upp. Den satte ner foten. Drog i handbromsen.

BodyAttacken var i maffigaste laget. Och jag gjorde verkligen mitt bästa, jag laddade upp mig som en dåre, tog i allt jag hade och lite till. För att vi var få i salen och jag ändå ville ge dem den där totala träningsupplevelsen. För att det mesta kändes okej.

För att ett massivt adrenalinpåslag dränker smärtsignaler.

De sista två låtarna var jag ändå tvungen att bita ihop ordentligt för att utföra hoppen som de skulle vara och visade de "hopplösa" varianterna mer noggrant än vanligtvis.

Men vi tog oss i mål. Även denna vecka.


Och jag gick ner till omklädningsrummet, bytte om till yogakläderna, la mig ner på golvet så att rummet skulle sluta snurra. Så att de svarta prickarna skulle försvinna från synfältet. Försökte svälja ner det där illamåendet och andades med djupa andetag.

Sen sprang jag raka vägen in på toaletten.


Det blev ingen yoga. Det blev likblek Malin med rougeröda kinder som ställde in passet och fick åka hem i underbara Lottas bil.

Och resten av kvällen spenderades på golvet i badrummet.




Proviva Blåbär idag, tillsammans med ryggläge i soffan.

Det kommer dröja tills jag äter röd paprika och quinoa igen.