Det talas ofta om runner's high, den känslan som infinner sig när löpningen bara flyter på och man bara vill ha mer mer mer. Nu var det ingen löpning som orsakade glädjerus utan överarmens baksida, m Triceps Brachii.
ikväll i den kokande värmen
(nej, jag klagar INTE - något jag inte tycker är tillåtet om man längtat till sommaren hela vintern och bosatt sig i denna delen av världen)
tog jag så tag i mitt nya styrkeupplägg. De övningar som är med nu den första svängen är inspirerade av underbare Oscar Nilsson och är ett 4-splitprogram, dvs fyra olika program som tillsammans tränar hela kroppen.
Min plan är att få in så många styrkepass varje vecka, men eftersom jag leder klasser och redan har rätt bra med tid på gymmet, så är programmen utformade med hög intensitet, korta pauser och med många superset/triset/dropset för att få ut mesta möjliga av tiden.
Efter Bodystep-passet var det så dags: Bröst och triceps denna gång.
Jag gjorde superset av Flyes på snedbänk/armhävningar 3x 12
Stående flyes i kabelmaskin/bänkpress 3x10
Liggande tricepspress/tricepsarmhävningar 3x12
och avslutade med pushdown i kabelmaskin med rep 3x12
Övningarna i sig är väl egentligen inget anmärkningsvärt, men oj vilken kontakt jag fick med triceps! Jag kunde riktigt känna hur varenda muskelfiber arbetade, hur syret och energin pressades ut i musklerna tills bara stenhårda syraklumpar fanns kvar.
Vilken känsla! Jag känner mig alldeles matt och hög på endorfiner fortfarande, nästan så att jag längtar tillbaka till den där brännande känslan. Till det stadiet i tanken i alla fall. Hur ingenting annat spelar någon roll. Bara rörelsen, känslan, bålstabiliteten, kroppskontrollen och andningen.
Längtar redan till morgondagens förmiddagspass. Rygg och biceps - håll i er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar