Alkohol som sanningselixir

Igår var det festligheter här i stan. Hela helgen faktiskt, men på grund av jobb och annat blev bara lördagen vikt för grill och vänner, karuseller och bekanta. Nykter som jag var, hade jag gott om tid att studera alkoholens verkningsmekanismer hos olika människor. En del roande, andra mindre trevliga.

Söta Sara var ändå kvällens stjärna när hon skulle presentera mig för en av sina vänner;

"Det här är Malin. Och hon är inte som vi andra ska du veta. Hon dricker ingen alkohol, och hon tränar som en galning. Hon är en såndär som vi snackar lite skit om när hon inte hör, men vi menar inget illa alls med det. Vi är avundsjuka, för hon är precis en sån som vi VILL vara. En sån som alla borde vara.

Söt och snäll och pigg och glad. Sund och stark och alldeles underbar. Så där så att man blir lite irriterad."

Efter den monologen kunde jag inte annat än att le. Även om den levererades med aningens sluddrande tal och svajande gång. Sanningen - som oftast kommer fram då - var trevlig att höra denna gång.