Aldrig. Riktigt. Nöjd.

Åh, vad jag är besviken på mig själv!

Jag förstår med förnuftet att det är OMÖJLIGT att leverera fitness magic första gången jag kör hela passet - att jag i stort sett satte hela koreografin borde vara nog. Särskilt som jag hade flera nya deltagare som behövde påminnas om de lågintensiva varianterna.

Och de första låtarna håller verkligen på att sitta som ett smäck nu, så början av passet kan levereras bättre rent instruktörsmässigt än senare delen. Ljusglimtar, absolut, men långt ifrån var jag vill vara. DEN jag vill vara.

Hjärtat, prestationsmänniskan, perfektionisten är inte nöjd ikväll.
VILJAN att verkligen förmedla träningsglädjen och det underbart roliga i att fortsätta när man är som tröttast...gick inte att få fram ikväll. Det var som att luften gick ur halvvägs ungefär.

Kanske blev det så för att jag nailade första halvan av koreografin och därför kunde kruta på järnet, så mycket att energin gick back till de sista låtarna.

Jag slutförde passet såklart. Svettig, trött, kräkfärdig. Och deltagarna var nöjda.
Men inte jag. Det var någonting som saknades ikväll.

Nya tag (och kanske mer mat?) till nästa pass. This is your time to shine