Första veckan på praktiken är avklarad. Och vilken vecka jag haft! Inte nog med att jag får omge mig med mina kära vänner och instruktörskompisar, hänga i hemma-gymmet och instruera mina pass - jag har dessutom hamnat hos en otroligt duktig handledare.
Allting ser så enkelt ut när han gör det! Och alla resonemang och fyndiga förklaringar till kunderna om vad som hänt, hur de olika behandlingsmekanismerna fungerar och varför han/hon ska belasta på ett visst sätt är helt klockrena. Han jämför rörelseaxlar med landsvägar, fotbelastningar med byggnadskonstruktioner och ledband med GPS-system och brottningsmatcher.
Jag sitter och myser, tar in nya kunskaper och intryck med mina tefatsögon och elefantöron. Där emellan får jag mina egna kunder och uppgifter. Och som jag njuter! Det är verkligen DET HÄR jag ska göra när jag blir stor.
Hittills i veckan har jag fått en alldeles egen korsbandspatient som jag ska följa, träna och utvärdera under 8 veckor, fått göra en fullständig status för intyg till försäkringskassan, behandlat med scanlab och tillverkat rehabiliteringsträningsprogram. Tufft!
Men åter till ödmjukheten...
Det dröjer tills mina knäundersökningar tar en halv minut och jag kan diagnosticera patienterna så fort de stiger in genom dörren.
Det dröjer tills jag kan göra specifika muskeltester för ALLA muskler i hela kroppen utan tvekan.
Det dröjer tills jag har två behandlingsrum och behandlar två patienter parallellt.
Det dröjer tills jag har sådan koll på alla mina patienter att jag vet precis vilka problem de har, vilket intensitet och frekvens de ska behandlas med bara genom att höra deras namn.
Det dröjer tills jag har läst alla OMT-stegen och alla ryggutbildningarna.
Men jag hoppas att jag är på väg. Om jag blir bara hälften så duktig, utbildad och erfaren som min handledare kommer jag att bli en otroligt duktig sjukgymnast. Och jag hoppas att jag på vägen dit kommer att vara precis lika ödmjuk, pedagogisk och intresserad som han är.
För varje andetag lär jag mig någonting nytt.
Med varje förklaring jag ger till patienterna förstår jag bättre själv.
Och att jag nu, på fredag kväll, längtar till på måndag ser jag som ett enormt friskhetstecken.
Det spritter i sjukgymnastkroppen!
3 kommentarer:
Så kul att du trivs så bra! Det känns verkligen också att du har "rätt" känsla när du undersöker, även om det är spontant på gym-golvet! Och jag har varit hos många sjukgymnaster, så jag vet hur det kan kännas när det inte är så bra...Kram och lycka till! Ses i morgon!
Övning ger färdighet och så intresserad som du verkar vara av ditt yrkesval tror jag att det kommer att gå alldeles utmärkt för dig och du kommer garanterat bli lika duktig som din handledare! Kram och lycka till med dina fortsatta studier.
tack så mycket! Era ord värmer så fint. Och fastän vägen kvar är lång, så lång, kommer de finnas med mig hela tiden.
Skicka en kommentar