tisdag, februari 2

Ropa inte hej....

men jag gör det ändå...Delexamination 1 avklarad!


Om jag klarar nästa delexa betyder det att jag får gå ut på praktikperiod nummer två, även om jag skulle misslyckas med den manuella STORA tentan på ryggavsnittet.

Det var fjärilar, såklart, men inte lika extremt som det brukar vara. Delexaminationen är ju ren avkoppling jämfört med praktisk tentamen, men det är inte roligt för det.


Jag fick börja idag.
Även fast jag gömde mig bakom sista britsen i metodsalen.




"Jaha, men då kan vi börja bakifrån idag då!"
Gick fram sådär överdrivet hurtigt till examinatorn och drog en lapp ur högen: "Visa manuell segmentell mobilisering för ökad rörlighet rotation i L2"


Happ. Det vi gick igenom på två röda igår alltså. Färskt i minnet kan tyckas, men att färdigheter och praktisk övning hunnits med i massor kan jag inte påstå.
Efter lilla uppvisningen av det praktiska utförandet (längst fram i klassrummet på klasskompis inför examinator och halva klassen) blev det utfrågning om när man skulle testa sådant, vad som var ett positivt svar(eg negativt) och vad det i såfall skulle indikera. Efter det feedback och frågor/funderingar från klasskompisarna.







Efter den lilla pärsen har resten av dagen spenderats i Biblioteket med en av alla tusen inlämningar vi har innan praktiken.

Praktiken som förresten ska tillbringas på hemmaplan, på gymmet. Härliga tider!!!



Kanhända jag utvecklar ett extremt träningsbeteende under den tiden, men jag tänker nog att om jag vill ha ett missbruksbeteende/beroende så väljer jag helt klart fysisk aktivitet som min stora last!
=)

2 kommentarer:

Magnus Thorn sa...

Det är skönt med träningsberoende. Kroppen mår liksom lite bättre av det..:)

Ha det.

malin sa...

haha, precis. Aningens bättre än andra substanser, även om man kan få fysiska men av detta beroende oxå.

Just nu dock bara endorfiner. Och DET är fina grejer det!