Jag går alltså femte terminen nu, helt sjukt. Inte mycket kvar nu. Men ändå massor. det som skiljer agnarna från vetet, vill säga. När kursintrot satte igång igår så kom jag på mig själv med att tyst för mig själv upprepa vad en tidigare lärare sagt till oss;
"Stånga mig!"
För det är motivation som gäller nu. Motivation, tjurskalle, tårar och vitaminer. Motivation och tjurskalle för rygg- och nackkursen som tydligen är den svåraste hittills Motivation, tjurskalle och tårar till akupunkturen.
Tårar som redan första lektionen hunnit avverkas på grund av extrem nålskräck. Spetsiga, korta, långa pyttesmå nålar som ju inte gör någon skada utan bara nytta. Utom för mig då; den där lugnande och stärkande effekten som akupunkterna ska ha för det autonoma nervsystemet uteblir helt för mig. Snarare det motsatta då, som ett praktiskt experiment på hur alla fobisymtom kan yttra sig på samma person.
Förutom när jag ska sticka själv. Det går alldeles utmärkt. Lu5 och TE6. Inga problem.
Ologiskt, jag vet. Men så har jag aldrig heller utgivit mig för att vara det heller.
Första akulektionen. Termen "apelsinhud" har fått en ny betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar