Stånga mig!

Det är mycket nu, så här i slutet på terminen. Så mycket att min rent spontana reaktion borde vara att dra täcket över huvudet, ta några årsstudieuppehåll och göra en uppgift per år ungefär.

Men då försöker jag tänka på vad en av våra föreläsare sa;

"Visst är det mycket nu. Och jag vet hur det är. Men om ni kommer på lektionerna, försöker lyssna på vad jag säger och om ni lägger manken till -då klarar ni tentan. Det är inte omöjligt, men inte heller alldeles enkelt.Och det vill inte ni heller. Visst vill ni känna att ni kan något, att det ni har åstadkommit är något extra? Tänk på matadoren i Ferdinand, hur besviken han blev över att inte få visa sin tapperhet. SÅ kommer ni känna det om jag gör världens fistenta. Visst vill ni utmanas, visst vill ni bli stångade?"

Visst vill jag det. Jag vill inte ha betygen utan att ha presterat något. Jag vill svettas. Jag vill sitta uppe hela nätterna för att lära mig. Jag vill klara det här.

Men.

Handkirurgitenta. Artikelgranskningsseminarie. Sjukgymnastiktenta om andning och cirkulation. Geriatrikseminarie. Neurologitenta. Neuropsykologitenta. Pediatriktenta. Psykiatritenta. Hemtenta i sjukgymnastik inom psykiatri. Vårdhygienseminarie. Äldres sjukgymnastiktenta. Fältstudieseminarie. Manuell tenta sjukgymnastik neurologi.

Lite mycket. Jag trivs som sagt också rätt bra under korkeken...