Jag försöker samla mina ord
rymma mina tankar i en vers
Förmedla den känsla som bubblar runt
och skrika den högt
Men det går inget vidare när ord är så små och känslor så stora.
Jag vet vad jag ska göra resten av mitt liv, och fick idag höra att min fallenhet och kompetens verkar vara som medfödd. En lättnad kommer över mig när jag förstår att magkänslan guidat mig rätt hela tiden, trots motgångar och omgivningens ifrågasättande.
Jag kom Hem till mitt livs stora kärlek, som bara blir vackrare för varje gång jag ser honom. Visst har jag länge anat att det är något speciellt det vi har, men aldrig hade jag trott att det där pirret i magen och skaket i knäna skulle hålla i sig så länge.
Och efter regnig kvällspromenad med Lars W & Frida Ö i öronen, så konstaterar jag att det nog inte behövs någon poesi ikväll.
Jag tar ett bad istället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar