söndag, maj 17

Jag har nu sonat mina synder

Om man betraktar det som ett brott att mitt under förra tentaperioden åka ner till stockholm/uppsala på ren nöjestripp för att träffa en saknad vän och se Bob Dylan.

Det hela löste sig över förväntan, med tre avklarade tentor av fyra möjliga - men tyvärr också en helt missad tenta som skrevs av resten av klassen när jag var på väg hem igen.

Så, i torsdags skrev jag handkirurgin i ett nafs. Det är spännade med alla regler inom universitetsvärlden förresten. Tentan bestod av 5 frågor och avklarades på dryga kvarten, men eftersom ingen tenta får lämnas in tidigare än en timme efter att tentan påbörjats, så fanns där gott om tid att studera klockan, klasskompisars tentapositioner och alla de delar som jag inte skulle skriva. Sedan kunde även konstateras att jag inte var ensam - av 38 sjukgymnaststuderande fanns 28 stycken där för att skriva om någon del. Min resa kändes på så sätt inte alls bortkastad, om jag ändå skulle ha blivit tvungen till en omtenta, så gör jag hellre roliga saker OCH skriver om, än att bara skylla mitt resultat på ren dumhet...

I fredags var det värre, en sjukgymnastikskurs som måste klaras av för att få gå ut på praktik. Mer frågor där, av den underbara karaktären Förklara, Redogöra och Motivera. I praktiken betyder det att skriva så pennan glöder, skrivknölar i storleken mindre kratrar och axlar uppdragna till skallbasen.

Som ständigt återkommande tema i alla tidigare tentor vi skrivit, så är det just antalet sidor som ställer till det. När man väl tryckt ur sig allting som kan tyckas vara relevant (och mycket, mycket mer) är det så dags för nästa prövning. På varje papper som lämnas in (18 st i detta fall) ska namn, personnummer och kurskod skrivas in. Samma sak för varje papper där tentafrågorna finns. Vilket alltid resulterar i att det enda som finns kvar i hjärnan när tentan till slut lämnats in, är vad jag heter och när jag är född.
Jag har allvarligt funderat på att tillverka en stämpel med denna information på..
(sedan kan man ju fundera på hur brighta våra lärare är; förmodligen är det samma person som skrivit första sidan som sjuttonde sidan av provet)

Menmen, vi firade i alla fall med Änglarna och Demonerna efter dessa prövningar. Jag kan nog inte hålla med de flesta recensenter som bara häller dynga över den, men självklart är det så att många delar fallit bort från boken. En del säger ju att spänningen försvinner när man läst boken innan, men det håller jag absolut inte med om, snarare tvärtom. Min puls när jag visst att de kommit till rätt plats - och bara satt och väntade på hur de skulle illustrera det första makabra mordet - var inte av denna världen.

Och nu då?

Medan solen skiner för fullt utanför fönstret sitter jag och försöker knåpa ihop någon vettig framställning om Parkinssons sjukdom till Geriatriksemineriet på tisdag.

Sedan är det bara neurologitenta, neuropsykologitenta, manuell sjukgymnastiktenta, psykiatritenta, pediatriktenta, hemtenta i sjukgymnastik om psykiatri, tenta om äldres rörelseproblem, fältstudier och fältstudieseminarie kvar.

SEN kommer nästa belöning.

I'm in love with a fairytale..

3 kommentarer:

Agnes sa...

sååå sant! du var inte ensam om att va klar 9.15 OCH gå igenom heela tentan för att se om jag skulle bli godkänd denna gång oxå hahaha!

Magnus Thorn sa...

Skönt att du grejar lite tentor här och där! Och den filmen ska jag se, boken var briljant tycker jag.

Trevlig helg!

malin sa...

Fanny: Du är ju sjukare än mig till och med! Även om jag sneglade på de andra delarna och konstaterade att, ja, de var enklare denna runda, så funderade jag aldrig på att skriva om sådana vedervärdiga avsnitt som otropedi eller reumatologi "bara för att" =) Men å andra sidan skulle det vara intressant att se vilka kunskaper som finns kvar.
Tack för barnneuron förresten, psykiatrin kommer strax! =)

magnus: Extra skönt känns det ju oxå att ha en lärare som hejar på mig! =) Och jag tycker absolut du ska se filmen. Om inte annat för att se om filmversionen och dina egna fantasier synkar ihop =)