Kombinationen nya löparskor, spirande vår och träningsnarkoman är i vissa stunder helt underbar. När det bara flyter på, skorna sitter som gjutna och turerna bara blir längre och längre.
Kombinationen av nya löparskor och skavsår är tyvärr också väldigt vanligt förekommande - särskilt om man som jag blir så exalterad och upprymd av den där perfekta löpkänslan som bara en ny sko kan ge och inte kan behärska mig. Skorna införskaffades i fredags, och nu, en vecka senare, är situationen allt annat än hållbar.
Så fort jag får syn på skorna måste jag snöra på mig dem och springa iväg. Ibland försöker jag gå, men det vill sig som inte. Och då - självklart - varje gång jag tar av mig skorna igen gör jag det i en extremt långsam och plågsam procedur för att inte fresta på hälarna ytterligare. Under själva passen går det oftast bra - man kommer långt på tjurskalle och yogaandning - men nu tror även jag att det håller på vara i värsta laget.
ikväll kändes det som att lager för lager, bit för bit av mina hälar långsamt maldes ner, som skalades av för varje steg som togs. Alla de där tecknen på inflammation som vi pluggat så intensivt på sjukgymnastiken rodnad svullnad ömhet värmeökning var extremt påtagliga och omöjliga att ignorera.
När så till slut blåsorna gav efter kändes det nästan som en befrielse - även om det strax därpå infann sig en ny, betydligt värre, känsla.
Så nu sitter jag här med ispåsar på fötterna och tröstäter passionsfrukt för att snabba på läkningsprocessen.
Imorgon blir det nog barfotalöpning, back to basic liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar