svängde runt hörnet

Det är inte bara vår klass - T3 som har praktiska examinationer i veckan. De som går året över oss, T5, har även de spenderat all sin vakna tid - vardag som helgdag - inuti och utanför metodsalarna.

Ångesten och nervositeten gick nästan att ta på när jag öppnade dörren till sjukgymnastiklängan imorse. Ansiktsuttrycken var näst intill obefintliga - de enda tecken på liv som fanns var det febrila bläddrandet i anteckningar, pennor klickade och fötter studsade nervöst mot underlaget.

Varannan timme öppnades så dörrarna. Några elever kom ut - antingen hoppandes och studsandes med breda leenden, eller med nedslagna blickar och långsamma steg. Det märktes vilka det var läge att tilltala...

Efter att ha varit vaken i nästan ett halvt dygn var det så äntligen(?) dags
(Jo, jag vaknade halv fem imorse). Vår examinator var den alltid så eminente Kzryzstof och även om det är en obehaglig situation lyckade han med konststycket att få oss bekväma och avslappnade med uppgiften. Till skillnad från förra manuella tentan måste väl nämnas - då rädslan för examinatorerna var större än rädslan för att misslyckas..


"Compartmentsyndrom - med tillhörande anamnes, differentialdiagnostik, undersökningsfynd, manuell behandling, ordinerad träning, avlastning, nervundersökningar och utvärdering"
- inte lika enkelt som en höftartros, men ändå inte kämpigt som distal radiusfraktur.


Det kan ha gått bra, kändes i slutänden rätt ok, men får inte veta resultatet förrän på fredag.



Och just nu spelar det mindre roll - jag är bortom den värsta tentaångesten nu.
Elefanten som klampat omkring på min bröstkorg (thorax pars cranialis...) har givit sig av för denna gång.