Där skon klämmer

Det är massiv pluggning nu, dygnet runt.

Men där ljög jag. Det borde vara så. Jag måste nog säga att jag är hyfsad lättlärd, texter och bilder fastnar som när jag en gång sett dem. Jag kan komma ihåg de mest irrelevanta fakta och upplysningar mycket längre än vad som är brukligt - alltså borde jag väl vara som gjord för universitetsstudier?

Nej. Inte precis.

Jag har sedan länge (och varje dag sen dess) konstaterat att jag är en s k Typ A-människa. En sådan som vill att saker ska bli gjorda, känner starkt för något eller inget alls, har dåligt tålamod, tävlingsinstinkt, pratar, går, tänker fort...även om allting inte alltid kommer ut så.

Och där blir det väl på något sätt fel. Samt det faktum att jag verkligen vill lära mig och kunna saker. I kunskapsavseendet kan man väl påstå att jag har hamnat rätt. Jag går på föreläsningar, vi böjer och bänder på leder, ben och kroppar. Vi läser om sjukdomar och analyserar gångcykeln.

Men.


Jag vill inte bara trycka in fakta, punkter och anteckningar till tentatillfället. Jag vill läsa mer, jag vill ha svar på alla mina varför och jag vill ha en anledning till allt jag gör.


Jag försöker och försöker verkligen. Förstå, fördjupa mig. Men med tempot som vi förväntas "lära oss" saker i ger inte riktigt utrymme till sådant. Så då blir det lite snuddande på ytan av allt det intressanta. Då bli det inga biomekaniska analyser, utsvävningar eller tid för djupare förståelse.

bara korvstoppning, inproppning, enligt studiehandledningen. Och ofta är studiehandledningen och jag inte riktigt överrens om vad som är intressant och viktigt. Och någonstans på vägen försvinner min motivation.


Tyvärr är det precis detta som gör att jag mår som jag mår varje gång det drar ihop sig till examination. Jag tycker inte att jag kan nog, hinner inte förstå varför jag gör något - utan bara att jag förväntas följa någon checklista, rabbla latinska namn, vilka leder som är konvexa och vilka symtom olika sjukdomar har.


Så - allt eller inget-människan Malin har kört fast.
Med allt. Och kan ingenting.



/det äter upp dig när du ligger i din säng/
åh, gud det gör så ont/
att något så nära kan vara så långt bort/