igår kväll ( efter personbästa på axelpressarna!) fick jag mig en riktig instruktörsutmaning.
Vi var inte särskilt många som letat oss till gruppträningssalarna på kvällen, men trevligt hade vi!
En av kunderna var ny. Och gravt synskadad.
Så att alla de instruktioner som är visuella med liten queing fick bli verbala. Och som jag pratade!
Det var riktigt nyttigt att prova prata sig igenom varje moment, varje taktslag hela passet. Och feedbacken var brutal. När hon inte förstod vad jag menade gjorde hon ju något helt annat - det som hon trodde att jag förklarade!
Men det var helt klart lärorikt. Och imponerande. Jag har svårt att sätta mig in i situationen, men kan ändå inte riktigt se mig själv komma till en helt främmande miljö, leta sig upp för trappor, vinklar och vrår, få tag i en matta och köra ett pass ( med världens bästa balans) där jag inte kunde se instruktören.
Wow!
Så ifall jag pratar extra mycket nu ett tag under mina pass, så vet ni nu anledningen. Alla är välkomna till mig, seende som blinda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar