Det bästa jag vet.

Idag har verkligen visat VARFÖR jag en gång för länge sedan bestämde mig för vad jag skulle syssla med i resten av mitt yrkesverksamma liv.



Jag har fått plocka fram ryggradsmodellen och förklara ryggens uppbyggnad, diskbråckets patofysiologi och instruera ergonomi och djup bålstabilitetsträning.

Jag har fått diskutera extensorsenornas funktion i underben/fot med specialistläkare.

Jag har fått lämna klara, kompetenta besked till orolig anhörig.

Jag har fått internutbildning inom strokerehabilitering på morgonens arbetsplatsträff och träffa länschefen inom ortopedin.

Jag fick skicka hem en överlycklig storebror för att fira lillasysters student med knallrosa gipsstövel.



Samtidigt har jag fått se en hel fotbollssäsong gå i spillror. Hjärtat och empatin i mig ville bara krossas i tusen bitar när träningsknarkande fotbollsspelaren fick besked om en sommar på kryckor utan gräsfläckar på knäna. Med gips upp till ljumsken.

Jag kände paniken stiga inom mig bara av tanken på att det faktiskt kan hända mig. En immobiliserad sommar (eller vinter/vår/höst för den delen) kvalar in riktigt högt på Värsta Scenario i min värld.


Och jo, jag får förlängt vikariat!!!