Hej
Jag heter Malin och jag är sjukgymnast.
Jag kan inte förstå att det är sant. Att jag är där.
Och jag tror aldrig någonsin att jag kämpat så hårt, så länge för någonting förut.
Den här stoltheten går inte att beskriva i ord.
Sjukgymnast.
Nu börjar det.
/Äntligen på väg/
jag förlänger mina steg/
luften smakar som en jordgubbspaj/
en solig dag i maj/
Träden står i blom/
Marken täcks av jungfrudom/
och nu hänger det på varje kvist/
en solskensoptimist/
Äntligen på väg/
luften bor i mina steg/
3 kommentarer:
Den där låten kunde väl inte beskriva känslan man känner just nu på ett bättre sätt?
Vårsolen som värmer fastän det är vinter.
Jag håller med dig. Utan varandra hade vi nog inte varit färdiga just nu!
Jag ska med stolthet i blick och tacksamhet över gåvan, vandra till jobbet med matväskan.
Och never ever glömma Sunderbyn, dödskorridoren, de värmda tomaterna, Bodenresorna, de snoppliknande hjälpmedlen i metodsalen och det brända kaffet i fiket.
Stort grattis, va härligt!
åh, vilken underbar känsla! Jag förstår verkligen, verkligen att du är stolt! :D
Skicka en kommentar