Hypermobilitet: del I

Lite då och då framöver kommer jag att skriva och berätta lite grann om en diagnos och tankesätt som ligger mig extra varmt om hjärtat och lederna.

Min diagnos. Mitt tillstånd.
Vissa dagar är det ett tacksamt tillstånd som ger mig möjlighet att göra sådant jag annars inte borde klara av. Andra dagar är diagnosen ett gissel som ställer till det för mig.


Mobil = rörlig
Hypermobil = överrörlig


Hypermobilitet kan vara antingen ärftlig, oftast från mammas sida, eller förvärvad. "Repetitiv belastning i ytterläge" som det så fint kallas. Gymnaster, cirkusartister, kampsportare är alla hypermobila.

För precis som andra människor gillar vi att ägna oss åt saker som är roliga, saker som vi är bra på. Helt enkelt är hypermobila människor överrepresenterade inom idrotter och aktiviteter där god rörlighet premieras. Som yoga. Eller pilates, handboll, cheerleading och kickboxing.

Det dessa aktiviteter också har gemensamt är att en stor del av tiden ägnas åt just stretching och rörlighetsträning. Så vad som är hönan eller ägget i detta kan vara svårt att avgöra. Hamnar hypermobila människor inom yogan eller gör yogan människorna hypermobila?

Arv och miljö - vad är viktigare? Den ständigt pågående debatten såklart.



Men rent fysiskt då?

Enkelt förklarat:
Precis som namnet antyder har en hypermobil led ett större rörelseutslag än "genomsnittsleden". En person kan ha ökad rörlighet i en del leder och vanlig/nedsatt rörlighet i andra leder, men vanligast är när de flesta av kroppens leder är överrörliga (generell hypermobilitet).

Även om leden kan göra alla dessa extra rörelser och festliga partytrick, så är det inte alltid kroppen vill. Det rörelseomfång som normalt finns i en led är det biomekaniskt riktiga, den vidd som ger leden stöd och skydd och låter muskler och ligament arbeta i rätt läge och ergonomiskt bra position.

Detta leder då till(haha) att musklerna omkring leden kommer att hålla tillbaka rörelsen, dvs ha viss spänning kring leden. Receptorerna i lederna och musklerna kommer hela tiden att skicka signaler till hjärnan om "extra beredskap" i form av muskelspänning som förstärks och ökar i omfång med tid och antalet rörelser utanför den optimala rörelsebanan.


















hypermobil kastaxel


och DÄR har ni smärtsyndromet i hypermobiliteten.