I onsdags var det fortfarande vinter. En sådan vinter som hopplöst dröjer sig kvar, med snöhögar utkastade lite på måfå och snålblåst med underställ på morgonpromenaden.
Vid lunchtid på torsdag var det vår, likadant på fredag.
Lördag morgon blev det sommar och klockan 14 exakt slog björkarna ut sina löv
- löv som det inte fanns tillstymmelse till på fredagseftermiddagen. Nova har premiärbadat för säsongen och vi har sträckt ut våra vinterbleka kroppar på gräsmattan.
Och de säger att vi är långsamma i den här landsänden?
Om vi nu ska envisas vid att hålla kvar vid liknelsen att den som väntar på något gott...
eller om vi hellre ska ta till kära, olyckliga Boye och hävda att det gör ont när knopparna brister, det vet jag inte
Men när det väl händer, att väntan äntligen är förbi - då tillämpar vi plåsterprincipen här uppe i norr. Ritch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar