fredag, maj 7

Memory Lane

hemma på min gata i stan
där var allting så bra

alla sätt att lösa problemen på var de mest förnuftiga
och skulle det ältas, vändas och vridas så var det med vapendragarna på varsin madrass mitt i natten.

Trillingarna med silverörhängen
och varandra i bakfickan

och vi pratar ofta om den tiden
när allt började
om nyårsaftonen och CK-luncherna när vi pressade in oss i supertighta jeans och låtsades som att vi inget märkte

För bordet där borta i hörnet ignorerades så hårt
att vi lika gärna kunde ha suttit och stirrat rakt på det

The boys are back in town

och alla dessa tidiga mornar på hemgång i obekväma skor och bara fötter,
SunTan-incidenter och regniga Waynesbesök

På den tiden när ett namn kunde ge äckelrysningar
och ett annat orsaka tunghäfta

för vi vispade igång smeten och förbörjade
och pratade om stadens stoltheter som vad de verkligen var




Emmalainen! Fridalainen!
det är nästan löjligt hur jag saknar er ibland

1 kommentar:

Emmalainen sa...

Åhh.. vem har inte gått längst memory lane ett hundratals gånger?! Jag saknar dig också gumman.. jag saknar oss! Det fanns en period i våra liv, då vi var on top of the world. Jag tänker tillbaka på de och ler.. good times!