Efter att hela helgen verkligen gått i husmålningens tecken (varför, varför köpte vi ett trevåningshus?!!) så var det återigen dags att dra på sig träningskläderna och styra mot gymmet.
Jag upptäckte lite för sent att jag hade målarfärg längs med hela axeln/överarmen, men mina kära stammisar brydde sig inte om sådana utsmyckningar.
Efter min pilatesklass bestämde jag mig för att gå på BodyPump, som ligger i direkt anslutning till mitt pass.
Precis som alltid när det handlar om helkroppsstyrka så tror jag att jag ska dö innan den sista låten är avklarad. Jag är ju tjurskallig av naturen, så allting som handlar om uthållighet och mjölksyra är lite av mina paradgrenar.Passets upplägg gör ju inte saken bättre heller. Det får mig bara att bita ihop och köra ännu hårdare när jag vet att det ju ändå bara är en låt under hela passet som ska träna bröst/ben/rygg osv. Därför blir varje pass, varje låt precis på gränsen för vad som kan klaras av.
Under sådana förhållanden fungerar detta med grupptryck precis som det ska och hela gruppträningssalen förenas i kämpaglöd och positivitet.
Men i en gruppträningssal finns, precis som överallt annars, många kategorier människor representerade. De som är där utan att anstränga sig en sekund är nog de som jag ser som svårast att förstå.
Jag förstår att det kan bli övermäktigt tungt ibland(tro mig!) och att man då kan behöva ta en extra paus. Jag förstår också att motivationen inte är toppnoterad alla dagar. Men alla dagar kan väl omöjligt vara så?
Dessa människor tränar ofta ganska mycket - det är inte ovanligt att möta dem flera gånger per vecka - men uppvisar sällan eller aldrig några resultat av träningen. De gör några halvhjärtade utfall här och där, sätter sig ner på brädan och dricker vatten när övriga deltagare pumpar armhävningar eller bara står och ser på när de runt omkring kämpar med sina frivändningar. Och tekniken ska vi inte tala om!
Ibland undrar jag om de på fullaste allvar tror att det är så man får resultat, eller om det är deras sätt att komma undan? Det skulle vara intressant att få veta deras verkliga anledning till att lösa ut en biljett till passen.
Det kan ju se riktigt hurtigt och "duktigt" ut på avstånd, men de gånger jag står framför sådana människor är de nog de sista uttrycken som jag kommer att tänka på.
Jag förespråkar träning i alla former - när du tycker om det! Alla träningsformer passar inte alla människor, så håll inte fast vid en träning eller ett pass som du inte tycker om.
Det är så många som klagar på sin tidsbrist, att livet är kort osv...så investera i saker du gillar.
Gå på pass eller träna i gymmet för att du vill. Spring i skogen om det känns bättre. Boxas. Klättra i berg. Dansa linedance. Träna yoga. Spring uppför en backe. Gör volter på en hästrygg.
Men gör det ordentligt.
1 kommentar:
Så kul att läsa ditt inlägg! Har funderat i samma banor på många BP-pass! Lite av en show om man börjar se sig omkring! Delar verkligen din filosofi att bara träna det som är roligt! Liksom jag aldrig skulle stoppa i mig, eller dricka något jag inte tycker är gott! Det finns ju så mycket roligt att träna och så mycket gott att äta och dricka - så varför göra våld på sig själv! Kan heller inte förstå människor (läs kvinnor!) som äter och sen har dåligt samvete för vad de stoppat i sig! Ät och njut! Eller låt bli att stoppa i dig!
Tack för att du körde idag! Härligt!=)
Skicka en kommentar