Rihabilitiering

Just nu läser vi en kurs som heter något så upphetsande som "människan i arbetslivet", eller S0034H som vi väljer att kalla den.

Kursen verkar hittills mest bestå av en mastodontrapport och självstudier, men då och då dyker det faktiskt upp några föreläsare. En av dem är tysk. Eller tysk-svensk. Svensk-tysk.

Hursom, detta gör det hela lite mer utmanande. Både i avseendet att förstå vad karln säger, men också hur man ska undgå kaskaderna av saliv som det tyska språket tydligen medför. Jag hade en tyskalärare på högstadiet som var likadan - alltså, det ligger i språket =)

Denna lärare verkar, tvärtemot klassen, vara otroligt intresserad av ergonomi, arbetsbelastningar, psykosociala miljön, individens plats i rehabiliteringsprocessen och så vidare. Så intresserad att föreläsningarna mest liknar amerikanska gospelkyrkor - där Herr Jäger är pastor.

"Det är jätteviktig med RIhabilitiering, Jaa? MÄNNISKAN i arbetsplatsen, ANPASSNINGEN till arbeitet. SAMMANHANGET som människan befinner sig i. Tid och Rum. Time and Space. Zeit und Raum. Verstehe???"

Och nog förstår vi alltid. Det kanske är worst case -scenarion som målas upp, och det kanske är mitt vänsterhjärta som lägger in alltför många värderingar i de nya reglerna - men en sak är säker; Min värsta mardröm är att bli sjukskriven, arbetslös och utförsäkrad. Fy faen för alla vidriga försäkrings- och så kallade arbetssäkerhetslagar.

Det är märkligt att man numera måste vara helt frisk och benhårt stark för att klara av - och orka vara sjuk.